Jag har tänkt på hur mycket jag vill at dom jag bryr mej om ska må bra. Jag förlorar sömn om jag vet att dom är olyckliga.



Det är min dåliga vana. Jag sätter alla andras behov före mina egna. Dom senaste månaderna har jag jobbat på att låta bli det. Det har inte gått så bra.
Det är en stor skillnad på att försöka övervinna detta och vara självisk och självcentrerad. Jag vill koncentrera mej på att nå mina mål, och med det använda all min styrka till det.

Jag har också tänkt på varför alla mina förhållande har gått i kras. Lögner, otrohet. Många skulle säga " Det är för att alla killar är svin" " Folk har olika sidor " " Då har helt enkelt otur" -Kanske är det sant men hoppas alla alternativ är falska.

När man har dåligt självförtroende så är det lätt att ta på sig all skit.
Tänk om jag va snyggare,tänk om jag hade större bröst, smalare, bättre kläder, coolare vänner. Ni ska hitta er själva nu, vara den ni vill. Ta världen med storm. Jag tror jag har hittat mej själv.  World-traveller, social ,  jag har fattat att det ÄR jag! btw, tjejer med små bröst är snygga!

Det här är grejen: Efter alla mina förhållande så har jag varit ledsen pga jag inte trott jag varit tillräckligt för honom. Kanske var jag dum som trodde på nåt som egentligen inte fanns där? Jag tror för mycket på godheten här i världen så jag ser grabben som perfekt, och ser inte männsikor för hur dom egentligen är.  Det finns så himla många sätt att ta smällen för andras fel.

Men jag är aldrig ensam. Mina drömmar håller mej varm om nätterna. Du kan krossa mitt hjärta, ljuga rakt upp i mitt ansikte en miljon gånger. Men du kommer aldrig kunna ta den jag är ifrån mej.

Jag antar att det jag lärt mig är att man verkligen måste kunna älska sig själv för att kunna älska någon annan. Kärlek kommer inte från att vara ensam, önska efter det eller skapa den. Vi har tur om vi får en äkta kärlek under våra liv, kanske två. Dom flesta männsikorna inser den kärleken försent ( en till dåliga vana ) Jag antar att jag plockar killarna som inte klarar av att vara ensamma , deras hjärtan ( och sängar ) måste fyllas med någons värme. Dom väljer lust eller kärlek. Kanske älskade dom aldrig mej? Kanske va allt det också en lögn. Det enda jag kan tro på för det mesta är ord som kommer ur min egna mun.

Musik är min pojkvän, den är sann till mej. Jag har varit i ett förhållande med mina drömmar sedan jag va 6 år gammal. Den drömmen har varit min enda riktiga kärlek.

Så det jag vill säga ( efter en väääldigt lång text, en applåd ifall du har kommit hit ner ) STÅ UPP FÖR DEN DU ÄR ! den farliga, modiga, bad-ass personen du är! Oroa dig inte för någonting annat än att vara dej själv, och försök att göra just det perfekt. Kanske blir nån förälskad i dej, kanske inte . Vem bryr sig?




Kom ihåg. Du har dina drömmar som kan hålla dej varm.