Jag ska snart iväg , eller snart och snart, klockan 12 ska jag träffa min gamla klass på ett café i stan.
Jag vet inte hur det känns egentligen, den tiden på min gamla skola känns verkligen över, och jag vill inte ens tänka tillbaka på det.
Jag mår så himla bra, och trivs så himla bra i min nya klass, alla klasskamrater är individuell varenda en utav dom. Men i min gamla klass kändes det mer som om alla var likadana på nåt sätt, förstår ni? Ingen vågade vara annorlunda.
Missförstå mej inte nu, jag gick i samma klass med samma männiksor i 6 år, jag älskade varenda en, helt underbara är dom, men vi passade inte ihop.

Efter balen när alla stod och kramade varann och sa hejdå så kändes det verkligen som nu är det över, nu ska vi ut nakna i världe utan varann, jag tycker att vi var för beroende av varann, som en enda stor familj, och det skrämde mej. Alla kände nog likadan, för varenda jag såg grät floder, jag har aldrig sett så många förstörda människor på samma plats. Jag grät inte, jag var nog den enda som inte grät.
Det är väldigt många blandande känslor med min gamla klass. Vi får se hur detta går.





Min gamla klass 03-09




Min nya klass :)